För en stund sen hade jag en sån där stund som jag tror att alla har ibland (annars är det bara jag som har dem och det förvånar mig inte alls i så fall, för jag är ju lite speciell). Det enda jag kunde tänka på var hur meningslöst allt egentligen är. I alla fall allt i mitt liv, hela mitt liv. Jag går omkring och känner mig värdelös, arg och sur mest hela tiden. Vad har allt egentligen för mening? Vad gör det för skillnad om hundra år att jag har gått omkring genom hela mitt och bara funnits? Vad får någon ut av det? Varför ska jag gå här och klistra på ett leende för att göra andra glada, när jag inte vill le? Om vi bara inte skulle finnas så skulle man slippa det besväret och det skulle ändå inte påverka någon för det gör ju ändå inget om hundra år. Jag låg på bryggan och tänkte på all den här skiten och tänkte sen på alla omkring mig. De jag ser att de faktiskt är glada. Att de inte bara klistrar på leendet som jag gör. Efter kom det en jävligt virrig trollslända flygandes. Konstigt nog (inte alls konstigt egentligen) kände jag mig precis som den där trollsländan, virrig och helt bortkommen. Jag menar det var mörkt ute, det finns typ inga trollsländor nu och den kom ändå flygandes. Varför kan alla andra vara lyckliga när jag bara inte kan det? Jag menar det enda som får mig att må riktigt bra nu för tiden är när jag får åka till stallet och vara med min fyrbenta älskling, då är jag lycklig, då behöver jag inte klistra på leendet, då kommer det av sig självt. Tyvärr ser bara Tommie mig då och resten av världen får uppleva min bitterhet. Förlåt om ni känner er ledsna för att jag rådissar livet idag, men just ikväll känns allt bara så jävla värdelöst. Varför ska en trollslända flyga runt i ett helt värdelöst liv bara för att göra fler trollsländor som kan leva ett lika värdelöst liv? Varför inte bara skita i det?