Då tömkörde vi! Det var första gången vi gjorde det utan att någon ledde honom och han var superduktig. Eller, han lyssnade i alla fall när jag bad honom att gå framåt och vi kunde svänga, stanna var desto svårare. Han ville gärna springa på och visste att han var starkare än, i jämförelse, lilla jag. Men det gick och jag är så stolt över honom! På måndag tänkte jag kanske gå ner lite på ridvolten och tömköra lite. Eller kanske börja ute och avsluta där nere. Jaja, det blir bra.