Haha, mamma ringde nyss mig och frågade om jag var uppe. Jag hade visst lovat henne att både gå ut med Ronja och ge henne mat. Först blir jag bara förbannad, för jag har inte alls lovat något sådant här. Sen berättar mamma att hon frågade imorse. Hon har alltså träffat min svaga punkt. På morgonen säger jag ja till allt och ser fullt vaken ut, men när jag vaknar på riktigt så minns jag inte ett skit. Oups! Hehe, men nu får jag ta och gå upp så att jag hinner ut med hunden. Jag är faktiskt ganska okej med att gå ut med henne, för hon har sovit vid min mage hela natten. Det händer inte ofta mina vänner. Men för mig får det gärna hända varje natt!