Jag började med att bara försöka få fram honom för skänkeln och att han skulle hitta till handen själv. Det gick käpprätt åt helvete och det var bara att gå in på volt och arbeta som tusan med skänkeln och hela tiden röra på fingrarna och ett konstant ledande inåt. Efter att jag hade arbetat så ett tag började han släppa efter. Dock tror jag att, på grund av att jag inte har kunnat rida igenom honom flera dagar i veckan nu när det är så hårt, så har han blivit lite stel. De står ju mest i hagen också, det kombinerat med att det är lite kallt, kan nog göra vilken pålle som helst lite stel.

.

Efter ett tag gav jag upp att verkligen få igenom honom helt i bara trav. Jag fick inte det rätta drivet ifrån bakbenen, så jag fattade galopp för att få lite framåtbjudning i honom. Han var helt okej mjuk i galoppen, även om han är ganska svag i den gångarten fortfarande. Efter galoppen var det en annan häst att sitta på i vänstervarvet. Det är vårt svaga varv, men han var jättefin där idag. Högervarvet var helt okej, men han ville inte riktigt släpp igenom där på samma sätt. När han var underbart fin i vänstern valde jag att runda av, bara för att bibehålla den där bra känslan. Då var han såpass fin att jag kunde ha händerna i ganska normal ställning, han var jättemjuk i munnen och så länge jag hela tiden visade att jag fanns på yttersidan så gick han kvar i en stadig form. Den känslan är så himla härlig! Det är inte så ofta man får uppleva den, i alla fall inte på en busig liten ungponny som för ett halvår sen knappt visste vad dressyr vad. Inte för att skryta, men då blir jag lite stolt över att få ta hand om den här ponnyn!

.

Nu fick ni ett riktigt långt inlägg om mitt ridpass idag, men om det var jag som läste skulle jag inte ha något emot det, haha! Jag älskar att läsa om hur olika personer får sina hästar att lyssna på dem och vilka övningar de gör, men jag vet inte om andra tycker att det är lika kul. :P