Minnet som plockas fram
Jag har ju inte skrivit om när jag red igår, så jag gör det nu innan jag skriver om hur det gick på ridningen idag. Så får ni hur det gick idag imorgon på förmiddagen. Haha, oj vad intressant för er att veta det känner jag nu! Men jaja!
.
Jag red ut och eftersom det hade gått skit då i några dagar så tänkte jag att; men vi får väl börja om från ruta ett då. Så det enda jag tänkte kräva av honom var att han gick fram för skänkeln och att han kunde stanna. Sen om han ville komma till min hand och arbeta fick han avgöra själv. Jag hoppades på att det i alla fall inte skulle ta 4 månader igen, för att bygga upp honom i arbetet. Det tog mindre än en timme, och han har aldrig gått så fint ute. Vi började med att kolla gas och broms, sedan red vi lite skänkelvikningar, där jag skulle vara noggrann med att göra likadant åt båda hållen. Det fungerade bra! Sen red jag bara och struntade i vad han höll på med, men erbjöd honom hela tiden att arbeta. Han började tillslut med det och då blev jag jätteglad. Sen blir det lätt så att om de har börjat arbeta och sedan tappar fokus och slutar så blir man lite irriterad, i alla fall jag. Men istället för att det skulle bli så så försökte jag att andas och sen börja från ruta ett igen. Metoden funkade tydligen, efetrsom han var superfin, så nu kör vi på det tills vi känner oss säkra på det här.
.
För alla er som inte är hästnördar/inte orkade läsa igenom allt. Det slutade lyckligt, jag tror att båda var lika nöjda! :)
Min älskling, du är så underbart fin! Vad skulle jag göra utan dig? :') <3
Kommentarer
Trackback