.

Måste ju bara berätta ännu mer om mina byxor, bara för att allt blev ännu mer fail än det redan var. Jag sätter alltså lycklig och ovetandes på mig byxorna imorse och var glad för att jag hade nya byxor. Det känns lite konstigt, men jag tänker inte mer på det, klipper bort lapparna och ska räta ut fickorna. Tror ni inte jag hittar en lapp i fickan då. På den här fina lappen står det 29/32. Jag blir alldeles kall, det är ju inte min storlek! Jag ska ju ha 28/32. (Nu kan ni köpa byxor åt mig också för ni vet min storlek, bra!) Så det är bara att lägga tillbaka dem i påsen och så får mamma ta och byta dem igen. Det var ju faktiskt den snälla kvinnan i kassan som sa att det var storlek 28/32. Vi behöver ju inte nämna att jag dubbeltittade på byxorna i bilen och klart och tydligt såg att det var 28/32 men på något  sätt lurade mig själv att det var det, eller så har någon hustomte varit i farten och bytt dem för att skoja med mig. (I så fall var det verkligen inte kul kära tomte!)