När man får KÄNSLAN
Åhh, jag kan inte beskriva med ord hur underbar min älskade ponny var att rida igår! Det var bara jag och Matilda/Freddy, för de andra tre är borta lite nu såhär över påsk. Vi körde lite markarbete kan man säga. Det var en linje på långsidan med ett räcke, ett galoppsprång, en tvåstuds av sockerbits-hinder och sedan var det två galoppsprång till en oxer. Jag tänkte likadant som dagen innan, att han fick arbeta om han ville. Vi hoppade lite och han var såklart ganska glad, haha, det fanns ju hinder på ridvolten! Men när vi hade hoppat linjen en gång i alla fall, så tänkte jag trycka på honom lite på den andra långsidan. Jag driver fram honom till handen och han är hur fin som helst!! Alltså jag har aldrig känt den känslan på en häst! Det var liksom inget i handen men jag hade ändå all kontroll. Ahh, underbart säger jag bara. Resten av passet gick jättebra, han hade lite svårt att landa i höger galopp bara, men det har han alltid. Vi måste stärka den lite. När vi sedan skulle jogga av hade jag samma känsla som i galoppen. Jag kunde ställa om hur jag vill och han var kvar i en otroligt stadig form. Jag var bara tvungen att prova med att öka traven och det gick hur bra som helst. Jag behövde bara tänka "öka" för att han skulle få till en superbra ökning, enligt mig. Underbar var han, finns inget annat att säga!
.
Jag och Ulrika, ridläraren, sa att när jag rider fram för en dressyrtävling får jag väl ta och hoppa studs, så att ponnyn blir såhär fin, haha!
Nu blir det vinterbilder, bara för att på dem är han fin! :) <3
Kommentarer
Trackback